Nu har vi tänt adventsljusen för att visa vår längtan efter Herrens ankomst. Ljusen får mörkret att dra sig undan, förminskar mörkret. Det är aldrig tvärtom. Så står ljusen också för hopp. Hoppet om ljusets hela seger över mörkret, om en framtid av glädje. Herren är här och då sjunger bergen och träden klappar i händerna. Skaparen kommer för att befria sitt folk. Hela skapelsen jublar. Allt är jubel och sång.
Är inte detta en urlängtan hos oss människor? Att det ska komma någon som leder oss ut ur fångenskap och mörker, bort från krig och förtryck, bort från fattigdom och oro, och allt onödigt käbbel och stridigheter. Ut i en tillvaro som är full av glädje, omsorg, värme, godhet.
Den längtan motsvaras av Guds löften. Han kommer för att skänka oss liv och liv i överflöd. Han ska torka alla tårar. Det ska komma en dag när ljuset för alltid segrat över mörkret. Starka, stora ord och så kom han som ett barn i Marias mage, ett litet spädbarn som inte kan ge utan behöver omsorgen och kärleken för att få växa upp i den trygghet det ger.
Kärleken är den starkaste kraft som finns. Det är kärleken som har skapat allt som finns till. Den får blommor och buskar att växa upp och stora träd. Den får djur av alla slag att leka på jorden. Den finns i glädje människor emellan. Den är full av möjligheter och goda lösningar. Så långt från de maktens människor som bara föder förstörelse och död på så många håll på vår jord. En kall värld så långt från Skaparens önskan man kan tänka sig.
Om kärleken säger bibeln: ”Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.” (1 Joh 4:16)”Kärleken är stark som döden, dess längtan obetvinglig som dödsriket, dess glöd som eldens glöd, en Herrens låga är den. De största vattnen förmår inte utsläcka den, strömmar kan inte dränka den. Om någon ville ge alla sina ägodelar i sitt hus för kärleken, så skulle han ändå bli försmådd.” (Höga V 8:6-7)
Den kraften är en obekant storhet i alla beräkningar och prognoser. Söker vi den, längtar vi efter den, låter vi den slå rot i våra hjärtan blir vi del av den skaparkraft som låter nya ting växa fram.
Inte konstigt att Jesaja ropar: ”O att du slet itu himlen och kom hitned” (Jes 64:1)!
Att tända adventsljusen är en tydlig symbolhandling för den längtan som handlar om liv, som det står i Johannes prologen: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
Det är en motståndshandling, som står för allt det vackra i livet. Det som blev synligt genom det barn som Maria födde.
Låt oss fira Kristi födelses fest i tillit till Gud och med bönen om fred på vår jord i våra hjärtan och på våra läppar. Låt oss bekänna oss till kärlekens under.
Vi önskar er alla
en God Jul,
och
ett gott nytt år, 2023
Ni finns i våra böner, med tacksamhet för alla tecken på vänskap under året som gått. Vi ber om Guds välsignelse för er.
M. Christa och medsystrar
Comments