DCA-avtalet

Defence Cooperation Agreement

Ett par systrar deltog tillsammans med svenska freds i en popp-upp demonstration på Nationaldagen.

Enligt Benedikts regel ska beslut som berör hela gemenskapen föregås av dialog. Abboten ska lyssna på alla innan han fäller ett avgörande. Endast genom att lyssna till varje syster och försöka se från hennes perspektiv går det att få en fullödig bild av hela frågeställningen och möjliga lösningar.

Benedikts regel har varit av stor betydelse för de europeiska ländernas utveckling till demokratiska stater. Därför utsågs han av kyrkan till en av Europas skyddshelgon. De råd han ger i sin regeln är fortfarande tänkvärda och giltiga. Det finns en vishet i att skynda långsamt när beslut leder till grundläggande förändringar.

Den 5 december 2023 undertecknade utrikesministrarna i Sverige och USA ett bilateralt avtal om försvarssamarbete, det så kallade DCA-avtalet (Defense cooperation agreement). I skuggan av NATO-processen har parallella samtal förts med USA om detta avtal som ger USA möjlighet att ha militär personal och material på upp till 17 militäranläggningar i Sverige, från Revinge, utanför Lund i syd till i Kiruna i norr. USA har tecknat sådana avtal med många länder bland annat med Danmark, Norge och Finland.

Avtalet med Sverige kommer att börja gälla när riksdagen godkänt avtalet, vilket förväntas ske på tisdagen 18/6.

Avtalet har, i motsats till medlemskapet i Nato, ingåtts utan att någon allmän debatt skett. Tiden mellan underskrift och godkännande av riksdagen är mycket kort, knappt ett halvår. Berörda organisationer och myndigheter fick fram till slutet av mars på sig för att inkomma med remisser. I Norge och Danmark valde man en långsammare väg och har också fått tydligt inskrivet i avtalet att kärnvapen inte får förekomma på deras mark i fredstid.

Hans Blix, f.d. utrikesminister, chef för Internationella atomenergiorganet IAEA, och FN:s vapeninspektör i Iran, skriver i ett inlägg i SvD (Hans Blix SvD 7 juni, Vänta med beslut om USA-baser) att det ingrepp avtalet gör i svensk suveränitet skulle vara förståeligt i ett hotfullt läge och efterfrågar ett bordläggande av frågan för att vissa aspekter bättre ska utredas och förhandlas om.

Det som är anmärkningsvärt med avtalet är att det under tio år ger amerikansk militär vittgående rättigheter till svenskt territorium utan att närmare specificera vad det kan komma att innebära. Ett fråga Hans Blix ställer är: ”Ger avtalet USA rätt att utan särskilt och uttryckligt godkännande av Sveriges regering upprätta missilbatterier i anslutning till basen vid Visby på Gotland?”

I avtalets första artikel står det att ”All verksamhet som omfattas av detta avtal ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser, inklusive vad gäller lagring av vissa typer av vapen på svensk territorium.”

Företrädare för vår regering upprepar att det inte finns något skäl för att ha kärnvapen och permanenta baser på svenskt territorium i fredstid men ”uttryckliga regler saknas om vilka åtgärder och verksamheter som kräver svenskt godkännande innan de sätts igång” (Hans Blix SvD).

Därför finns en oro att USA kan föra in och lagra kärnvapen på militärbaser här i landet. En titt på den mycket instruktiva hemsidan Lär om kärnvapen som Svenska Läkare mot Kärnvapen lagt upp ger mig kalla kårar. Det enda som hänt sedan Hiroshima och Nagasaki utplånades är att bomberna blivit 20 gånger starkare. Är det inte viktigt att det tydligt framgår i att avtal med en kärnvapenmakt att dessa vapen inte ska få finnas här?

USAs främsta syfte med dessa bilaterala avtal är att maximera sin egen militära handlingsfrihet som stormakt. Det talas också om olika länders växande intresse för de områden i Arktis som friläggs när isen smälter. Där finns stora fyndigheter av olja och gas och eftertraktade mineraler. Pengar styr det mesta här i världen och att Sverige blir ett avstamp för USAs strävan att lägga under sig så mycket av jordens resurser som möjligt i kamp mot Ryssland och Kina lugnar inte vår oro över att amerikanska militärer och vapen finns utplacerade över Sveriges land.

På ett annat ställe läser jag om våldtäkter, misshandel och mord som sker kring USA.s baser i andra länder.

I Mikael Nybergs artikel i Aftonbladet 14 juni står det:

”Den militära personalen kommer enligt regeringens promemoria att ha rätt att bära vapen privat, ”men möjligheten att använda vapnet torde vara begränsad till situationer där det föreligger rätt till nödvärn eller nöd och det i övrigt är försvarligt och proportionerligt”.

  En fråga att ställa är vad ordet ”torde” betyder i meningen ovan.

När det gäller gärningar som är tillåtna i USA men brottsliga här är det Sverige som har rätt att döma gärningsmannen enligt svensk strafflagstiftning står det under förklaringar till DCA-avtalet på regeringens hemsida. Privatpersoner i Sverige kan söka tillstånd för skjutvapen för skyddsändamål och det kan erhållas bara om det finns ett godtagbart ändamål. Några generella tillstånd verkar inte finnas. Här finns alltså två uttalanden som motsäger varandra. Om något är förbjudet i Sverige kan amerikansk lag inte göra det tillåtet. Då måste svensk lag ändras.

USA utövar rätten att döma de brott som begås av den amerikanska personalen både inom och utom tjänsten, när det rör sig om handlingar som är straffbara både i USA och i Sverige. DCA-avtalets 14 artikel:

”De har också rätt att upprätta militärpolisenheter på de överenskomna anläggningarna och områden där amerikanska styrkor befinner sig. De amerikanska försvarsmyndigheterna får också ge tillstånd till att sådana enheter,… , används i samhällen i närheten av militära anläggningar och områden där amerikanska styrkor befinner sig”.

Det är svårt att bilda sig en uppfattning hur detta avtal kommer att påverka de svenskar som bor i närheten av anläggningarna. Kiruna kommun skriver i sitt remissvar: ”Kiruna kommun konstaterar att det saknas en konsekvensanalys av hur avtalet påverkar jämställdhet och specifikt kvinnors och flickors rättigheter och säkerhet.”

Vi önskar att regeringen ska ge oss mer tid till en ordentlig offentlig debatt som kan leda till viktiga konkretiseringar i avtalet. Enligt vår grundlag utgår all makt från folket. Det får inte bara vara ord utan måste också visas i gärning. Det tar tid för människor att hämta kunskap och bilda sig en uppfattning. Den korta tid som varit oss till förfogande har inte räckt till. Kanske är det svårt för människor att förstå att en så här viktig fråga kan behandlas och beslutas om utan att det står så mycket om det i nyhetsmedia. Tiden är knapp och därför har vi valt att införa en liten bön vid slutet av våra tideböner:

Gud, när de folkvalda nu vill besluta om viktiga förändringar utan att informera och lyssna på folket vänder vi oss till dig. Hör oss och låt ett under ske. låt ditt ljus ge insikt och DCA-avtalet med USA bordläggas, så att svensk suveränitet inte hotas och kärnvapen inte placeras på svensk mark. Amen.