Klosterliv
Vi vill vittna om Ljuset. Det sanna ljuset, som ger alla Människor ljus, har kommit in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. (se joh 1:7-10)
Foto: Lina Karna Kippel
"Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus" (Ps 36:10)
.jpg)
Huvudsysslan i ett benediktin-kloster är att söka Gud. Att söka Gud betyder först och främst att låta sig finnas av honom.
Vi är sökta, just sådana vi är i all vår svaghet och med våra sår.
Gud söker oss i det vardagliga livet, när vi står vid diskbänken och när vi rensar ogräs. Inget extraordinärt behövs för att i sitt inre leva i förening med Gud.
Korbönen
Vi är kallade att be för världen.
Den gemensamma bönen i kyrkokoret är ryggraden i vårt liv.
Sju korböner fördelas under dagen, med ungefär 3 timmars intervall.
Precis som Jesus och hans lärjungar ber vi tillsammans ur Bibelns främsta bönbok: psaltaren.
Klosterlivet är en kallelse till andlig kamp mot neddragande krafter, splittring och oro.
Som en följd av detta tjänar klostret som en tillflykt och ett centrum för människor i samhället som söker stillhet och tystnad.
För att, så mycket som det är möjligt, ge oss själva i uppgiften att be utan uppehåll, lever och arbetar vi i klostrets klausur.
Förutom den yttre ordning som klosterlivet kräver, innebär det också att sträva efter att se alltings enhet, i arbete, studier, kommunitetens gemensamma aktiviteter och möte med gäster som en oupphörlig samverkan med Gud.
Systrarnas uppgift är att leva i Guds närvaro - att liksom jungfru Maria lyssna i tystnaden, och att be för alla människor - särskilt för dem som känner sig längst bort från Gud och människornas gemenskap, och att sjunga en ständig lovsång.